Chester´s

Barca!

2007-08-05T19:06:00.000+02:00

nu är det inbokat en resa till ljuvliga Barca i oktober, för matchen Barca-Atl. Madrid.
Barcelona ligger utan tvekan högt på min topplista över besökta städer, och tips på schyssta restauranter eller annat kul tas tacksamt emot!
seså. give it to me.

nojja.

2007-08-04T22:40:00.001+02:00

topp 3 nojjor, just ikväll:

1. att bli tjock
2. att ramla på väg uppför i en trapp och slå ut framtänderna
3. att mina händer ska lukta rökt skinka

litar du på din läkare?

2007-08-04T17:31:00.000+02:00

jag bara måste dela med mig av detta för det är så härligt bisarrt.
där sitter Karl och jag i godan ro och dricker några öl innan Bajen-matchen här i veckan. (i en park inte långt ifrån Gullmarsplan, vilket har viss relevans för introduktionen av historiens huvudperson)
en (gravt) vinglande, sjabbig karaktär uppenbarar sig på grusgången och kommer sakta stapplande åt vårt håll. och eftersom jag sedan länge insett att jag är ngt av alkisarnas motsvarighet till flugornas lampa så förbereder jag mig mentalt för en stunds givande konversation.
mycket riktigt, den i uppknäppt (skitig) jeansskjorta och dubbla glasögon iförde mannen slänger sig ned i gräset bredvid oss och börjar genast prata osammanhängande. dessutom på någon sorts fullständigt ogenomtränglig svensk-ryska.
han gräver i sin medhavda axelväska medan han slår upp en snårig konversation som tycks kretsa kring rysk poesi, invandrares situation i Sverige samt Pride-bögar och med vissa inslag av fotboll.
han fångar upp en bok ur väskan och viftar med den, det är en rysk bok med vad det verkar någon suspekt poet. han pratar ideligen medan han viftar häftigt med boken, varpå det ramlar ut ett ID-kort ur densamma. jag tar upp det och vill ge det till mannen, som inte ens tittar på det utan bara vill slänga bort det. denna gest tar både jag och Karl som det slutliga beviset på att denne pratglade, alkade ryss med fantastiskt dålig andedräkt hittat/snott väskan med allt dess innehåll. denna vår tyst överenskomna tes förstärks till orkanstyrka när mannen lägger ned boken och istället tar upp en mapp varpå vilken det står "Välkommen till svenska läkarmässan 2007" eller något liknande. Karl och jag ser detta samtidigt och skrattar en stund inombords åt det oerhört roande tankeexpermintet att denne osannolike figur verkligen precis kommer från läkarmässan. det inombords skrattet tystnar dock tvärt och ersätts med kall fasa när vår vän ryssen i nästa sekund gräver i väskan igen och låt en namnbricka dingla från ett snöre i handen. på den finns hans bild, namn och (håll i dig nu) hans titel som ST-läkare på en inte helt oansenlig vårdcentral i Stockholms ytterkant.
det var där någonstans som Karl tog tag i det hela och föreslog att vår vän ryssen skulle gå vidare. vilket han gjorde.

så, sitter du nu där med misstänkt halsfluss och en inbokad läkartid på en vårdcentral i Stockholm kanske nu på måndag så får jag väl bara säga...gapa stort och säg "aah".

ibland blir jag arg.

2007-03-29T20:00:00.000+02:00

missriktad ilska. är den inte fantastisk?
den där omotiverade, försvarsmekanistiska, oförståeliga och fullständigt oproportionerliga ilskan som plötsligt blixtrar ut när man minst anar det.
jag utsatte en intet ont annade tant för den igår. en kund dessutom, för att ytterligare spä på eländet.
jag får nog erkänna att jag har vissa container-drag i min personlighet. en lite för stark benägenhet att likt strutsen gömma blicken och hoppas på det bästa och därtill en tendens att knyta näven i ficken lite för ofta.
kanske börjar uppladdningen med en skrynklig pensionärstant som tränger sig före i Konsum-kön, för att sedan fortsätta med en mamma mittemot mig på bussen med fullständigt nollställt ansikte alltmedan hennes komplett rabiata unge skriker lungorna ur sig i en kvart. kanske åker mina axlar upp ytterligare ngn cm av Lasse Lagerbäck som förstör en kväll som hade kunnat bli så bra genom att ta ut en elva som Melleruds pojkar -95 skulle slagit tvåsiffrigt. och kanske gnisslar mina tänder än lite hårdare av alla de fullständiga idioter som envisas med att köra genom mitt bostadsområde i 80 km/h. och vem vet, kanske blir en konsertbiljett som inte kan utnyttjas pga jobb den där speciella lilla ingrediensen som fullbordar min rykande, svavelosande coctail.

och så ringer hon då, den intet ont anande tanten från Osby som säkert laddat upp i en halvtimme för att klaga på en faktura som var fel.
och då kommer den... ilskan.
då får hon vad hon tål. rejält. arga, smädande, oförsonliga ord.
och så lägger jag på, röd om kinderna och med ett styng av något inombords.
men sen, som sprunget ur någon cynisk men praktisk naturlag, så känns det bra igen. coctailen är urdrucken, jag mår bra, och i Osby sitter en tant och undrar vad som hände.

tänk om.

2006-12-02T00:17:00.000+02:00

en bil åker förbi på gatan utanför. likgiltigt följer jag de sorgfritt röda bakljusen med blicken, på dess väg ned mot Gullmarsplan och ett för mig okänt öde.
tänk om det är en kvinna som heter Inger som kör. tänk om hon gråter. tänk om hennes hand håller så hårt om växelspaken att knogarna vitnar. tänk om tårarna gör hennes blick vattnig och färden vinglig, så vinglig att hon måste stanna till och torka tårarna med den blodiga handduken som ligger på passagerarsätet. tänk om det blodet kommer från hennes spruckna läpp som envist fortsätter sippra blod ned på jackan. tänk om det är det är Ingers man Sven-Erik som slagit sönder den där läppen, med en välriktad högernäve som dessutom splittrade Ingers båda framtänder. tänk om Sven-Erik sitter kvar i lägenheten vid Årstaberg nu, med Ingers intorkade blod på sin handrygg och med den där bultande venen i tinningen ilsket synlig.
tänk om det här var sista gången det hände. tänk om Inger kör den beigerostiga Volvo 240:n tills tanken tar slut i natt. tänk om hon rullar in på en skogsbilväg strax söder om Nyköping och hör motorn dö och natten sluka henne när lyktorna släcks.
tänk om hon gråter stilla igen då, när hon fäller ned sätet i liggande ställning och tänker på ett liv som inte blev. tänk om det knyter sig i bröstet på henne, när hon övermannas av kärlek till Sven-Erik och skam över sin egen otillräcklighet. tänk om hon sköljer ned små beska, vita tabletter med Loka Citron direkt ur PET-flaskan. tänk om det plötsligt känns bättre då, när kemikalierna fördunklar hennes rusande tankar. tänk om hon är tillbaka i barndomsbyn utanför Härnösand, tänk om hon sitter i sin morfars kök och dricker tjockmjölk och äter havrekakor då, långt innan den inrökta lägenheten i Årstaberg, innan förnedringen, slagen, sjukskrivningen och intigheten.
eller tänk om jag har fel.
tänk om jag inte vet något om den där bilen som nu försvinner bakom kröken vid pizzabutiken.

jag är en sån som glor ibland.

2006-11-22T20:48:00.000+02:00

nu var det fan tamme så länge sedan jag bloggade att jag sånär hade glämt bort såväl användarnamn som lösenord. (sen kom jag på dem, det är ju "111" resp. "222")

hursomhelst, ordet för dagen är ilska. jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt att vara ilsken. jag är ilsken idag. jag är mest ilsken på en kollega som alldeles uppenbart har ngt i sin person som ofelbart retar gallan kokande i mig. jag sätter en ära i att vara en hyfsat måttfull människa som inte i onödan låter sinnet rinna över, orden slippra iväg eller knytnävarna komma fram i dagen. men den mannen vet inte hur nära han är en knogmacka vissa dagar. och det mest fruktansvärt irriterande med hela situationen är att människan ifråga tycks fullständigt omedveten om sakers tillstånd. och det är här någonstans min ovanstående fråga gör sig påmind. är min ilska, så länge jag inte får det utlopp för den (ond bråd död eller iaf ngt liknande), meningslös och endast ämnad att göra mitt liv till ett helvete? eller mår jag långsiktigt bättre av att åtminstone inombords uttala de mest bestialiska eder om individen ifråga?
jag vet inte.

imorgon ska jag åka till Göteborg. vilket får mig att minnas en annan gång när jag åkte till Gbg och Lena Ph satt mittemot mig på tåget. jag tror att jag slog någon sorts trist rekord i den föga smickrande grenen att-titta-larvigt-på-en-människa-för-att-sedan-snabbt-slå-ned-blicken-så-fort-vederbörande-tittar-tillbaka.

stackars Lena klev förmodligen av tåget i Götet undrande vad det var för ett potentiellt stalker-slajmo som suttit mittemot henne i tre timmar.
varför gör man sådär? jag tycker ju inte ens:
a) att hon är snygg
b) att hon är en bra artist
c) om mig själv när jag beter mig sådär

jag halkar efter.

2006-11-08T11:12:00.000+02:00

då var det dags för en liten turné igen då. Karlskrona och Kalmar denna gång. två städer jag aldrig besökt (bortsett från Kalmar som man väl susar förbi när man åker till Öland om jag inte är helt felunderrättad).
och som vanligt låter Johnny boy mig göra grovjobbet vilket innebär att jag kommer att sitta ensam i en bil i 5-6 timmar i eftermiddag. jag skulle velat ha ett bra blandband då (blandskiva menar jag). men det har jag inte. och vad värre är. hur tragiskt det än kan låta så har jag till min förfäran upptäckt att jag, för att använda den gode george Costanzas ord, är out of the loop. iaf när det gäller musik. jag måste slutligen inse att jag tappat greppet. jag har inte den minsta koll på vad som är hippt. (eller vilka ord man ska använda för att beskriva det som är...hippt)
det är, kära vänner, numera på den sorgliga, sorgliga nivån att jag försöker tjuvsnegla på displayen varje gång det sittern en sån där ungdom med ipod bredvid mig i t-banan. jag har även lekt med tanken att helt sonika bryskt bända ipoden ur händerna på personen ifråga för att ta mig en närmare titt på vad det är för musik som gäller. men jag är inte där. än.
och så blir jag lite skamsen också, när jag kommer på mig själv med att sitta och fnittra förtjust framför en dvd med en Bruce-konsert från -75. jag kan helt enkelt inte hjälpa att jag nästan bara går igån på gamla gubbar med polisonger och gitarr. borde jag söka mig vidare? vidga vyerna? you tell me.

gudars skymning vad jag ogillar djur i kläder förresten. varför gör man så mot en oskyldig varelse?

ett Springsteenkomplex (+ lite annat)

2006-10-28T13:06:00.000+02:00

den här veckan har jag varit på Norrlandsturné med Johnny och Christian. Umeå, Skellefteå och Luleå avverkades i rask takt. det var en lyckad resa och framförallt var det jäkligt kul. de är ju två synnerligen trevliga människor att hänga med. för övrigt upphör jag aldrig att förvånas över, eller uppskatta, Johnnys fullständigt fenomenala förhållande till mat. jag har aldrig träffat en människa med en så djup och äkta relation till Måltiden. ingen kan som han njuta av ett mål mat, för att inte tala om hur skarpsinnigt han sedan analyserar nämnda måltids för- och nackdelar. dessutom har han ett nästan osinligt matbibliotek att ösa ur, vilket ger oanade möjligheter att jämföra en plankstek i Skellefteå med en dito i Helsingborg.

och som vanligt så händer samma sak i mig när jag befinner mig i landets norra, glesbefolkade regioner. sittande i en bil genom orter som Bertnäs, Skråmträsk och Håkansön så glider jag in i mitt gamla vanliga Sliding doors-tema.
vad hade hänt om jag inte flyttat? hur hade mitt liv sett ut idag?
tre barn? jobb på OK-macken? två snöskotrar i ladan? hembränning i garaget? helskägg? Helly Hansen? tre (jakt-)hundar? älghorn på väggen i vardagsrummet? Bingolotto med frugan (förlåt, kärringen) på lördagskvällen? en traktor?

det besynnerliga är att jag allt mer sällan får det där påslaget av oförställd skräck och förakt när jag tänker på det ovanstående scenariot. vilket i och för sig inte betyder att jag aktivt letar hus i Älvdalen, men ändå. kanske är jag inte mer unik än att jag till sist kommer finna mig göra samma boomerangresa som så mången dalmas, smålänning och härjedaling gjort före mig. 20 år i storstan och sen är man tillbaka där det började.
det är för övrigt här någonstans som jag abrupt brukar avbryta mina tankebanor för att snabbt hoppa i märkesjeansen och åka in till stan och dricka en latte och sen köpa några skivor, vilka som helst, från topplistan över det absolut mest populära och "inne" just nu. sen åker jag hem till lägenheten och lyssnar på ngt hypat Detroitband och känner mig oerhört metropolitisk.
apropå skivor så tänker jag ibland på den där februarikvällen 1992 när jag hade radat upp mina goda vänner Klas och Tomas på sängen hemma i mitt pojkrum i norra Dalarna för att för dem spela upp den (enligt mig då) fullständigt fantastiska nya skiva som min kära syster köpt till mig. så jag lade omsorgsfullt på LP:n på skivspelaren och lät sedan tonerna från "Nevermind" med Nirvana fylla rummet.
jag minns särskilt Tomas reaktion. Tomas, vars förhållande till musik var att musik är det där som är på radion ibland när man knäpper på den. han tittade klentroget på mig en lång stund och reste sig sedan upp och rättade till Kanadabyxorna, varpå han sa: vilket jävla skit, kommer det det från Stockholm det där?
det var nog där någonstans jag förstod att snöskoter-eran i mitt liv var över och att nya okända tider väntade.

ikväll - middag hemma hos syster och Karl!

som flugan till skiten.

2006-10-21T18:18:00.000+02:00

igår avslutade jag arbetsveckan med att dricka några öl med Johnny och Jonna på det fabulösa etablisemanget Vasas. det är ett sånt där härligt klassigt ställe där man inte ska bli förvånad om det vi bordet bredvid sitter en ensam man i illasittande och luggsliten kavaj och dricker öl på öl på öl. och nu kanske inte det vore helt uppåt väggarna besynnerligt om det inte vore för att han bredvid sig i soffan hade en pappkasse breddfull med apelsiner.
och skulle man, låt så motvilligt, släppa apelsinmannen med blicken så finner man tre bord bort två medelålders, illa Hennafärgade damer iförda i stort sett identiska, urtvättade leopardlinnen med av flera skäl på tok för djup urringning.
och givetvis har dessa damer den där så arketypiska rösten som alkade kvinnor i storstan får. det där bräkande, hesa och inte sällan södertuggifierade sättet att prata.
Vasas är dessutom ett sånt där ställe där ölen, den vansinnigt billiga och vattniga ölen, får en att efter ungefär en timme överge det instinktiva beslut man tog när man kom in i lokalen, om att inte för sitt liv beställa in något att äta från det säkert inte alldeles fkläckfria köket.
men sen, efter x antal vattniga men likväl berusande öl så sitter man där med en plankstek framför sig, bara för att upptäcka att plankan och den blonderade polskan som bar in maten dessutom ackompanjerades av en liten spännande svärm flugor.

men (och detta skriver jag inte enbart för att undvika en förtalsanmälan från kocken på Vasas om han nu till äventyrs skulle läsa dessa rader) - givetvis kommer jag att komma tillbaka.
det är ju det som är så märkligt med ställen som Vasas, Carmen, Pub Fridhem, Lion bar, Olivlunden etc.
man kommer alltid tillbaka.

Iain Paisley och jag.

2006-10-17T20:24:00.000+02:00

jaha, så gick det en vecka mellan blogginläggen igen. det är så tröttsamt typiskt mig att få dåligt samvete över att jag inte bloggar. som om någon skulle bry sig för övrigt.. (ja, jag fiskar efter smöriga kommentarer nu...)

idag har jag haft en sån där dag när jag gått runt med spända käkar och knutna nävar i fickan hela dagen. en kollega har idag så till den milda grad retat upp mig att jag endast var några ynka millimetrar från att fälla krokben på en gammal tant utanför jobbet när jag gick hem. jag har förstått att vissa människor (John McEnroe, Iain Paisley, Henry Rollins, Hulken m fl) får ut något av att vara sådär rosenrasande då och då men själv blir jag mest alldeles tom. fast jag funderar på om inte en sandsäck vore en bra sak att införskaffa.

här är en topp-5 över saker som gör mig arg.
1. att bli orättvist anklagad för något
2. hänsynslösa, egoistiska människor
3. Bill O´Reilly
4. när jag slår mig själv
5. att IK Brage inte spelar i allsvenskan

detta är annars en göra-slag-i-saken-vecka för mig.
äntligen har jag fått tummen ur och skaffat mig ett gymkort så nu jävlar ska det bli deffning framåt senhösten.
jag har dessutom (lyssna noga nu Johnny) skaffat mig ett Visa-kort. min käre vän J har ägnat de senaste tre åren åt att häckla mig för att jag inte innehaft något betalkort. själv kan jag inte för mitt liv begripa vad det är för fel på ett gammalt hederligt checkhäfte...

det är dessutom en göra-slag-i-saken-vecka för min katt Svea som idag äntligen (ok, kanske inte HELT på hennes eget initiativ) tog tag i den där detaljen med kastrering.
så ikväll har jag kämpat förtvivlat för att inte skratta åt henne när hon ägnat sin tid åt att backa omkring på vardagsrumsgolvet i hopp om att ta sig ur den försmädliga tratten hon har runt halsen. ända tills jag insåg att hennes situation, låt så vara på ett ngt symboliskt plan, inte är helt olik den känsla jag haft på jobbet hela dagen..

Groucho aka. Karl

2006-10-06T08:51:00.000+02:00

preciis när veckan höll på att rasa ihop över mig som en livlös Göran P så skickade Karl ett mms där han hade mixtrat med sig själv så att han såg ut som en grotesk version av Groucho Marx. i kombination med vetskapen om att jag trots allt ska få dricka öl ikväll så gör detta att jag nog kommer att klara mig igenom dagen ändå.

däremot har det fruktansvärda inträffat att jag skaffat mig en last. eller en last i lasten kanske man ska säga. jag har börjat köpa morgonkaffe på 7-11 på väg till jobbet. en stor kopp dessutom. jag kan helt enkelt inte låta bli. hjälp mig, Bullen.

(dock vill jag påpeka, framförallt för Lina som nu kanske läser detta med en rynka mellan ögonbrynen, att detta inte innebär att jag dricker en kopp till så fort jag kommer fram till jobbet. det är mer det ekonomiska jag tänker på. sådeså.)

kanelbullehänder.

2006-10-05T10:19:00.000+02:00

idag ska jag jobba halvdag har jag bestämt.
efter att ha slängt mig i sängen kl 23 igår, just hemkommen från 6 timmar timmars föreläsande i Vingåker och därefter 2 timmar bilkörning genom en dimmig höstkväll, så är jag inte i mitt esse idag..
ergo: jag jobbar till lunch, köper sedan en bra tidning och tar en stor latte på café. så oerhört kontinentalt. fast trevligt.

för övrigt har mina händer luktat kanelbullar i flera dagar i sträck nu. det är oerhört obehagligt. jag är inte ens särskilt förtjust i kanelbullar.

bara jag har det bra så...

2006-10-03T08:26:00.000+02:00

en fantastisk telefonkonversation utspelade sig på Radio Stockholm igår, dit man fick ringa in med sina synpunkter på en ev. trängselskatt.
Agneta (typ 50+) ringer från Lidingö:
Programledaren: hej Agneta, hur går dina tankar kring det här med trängselskatt?
Agneta: ja vi här på Lidingö känner oss ju faktiskt väldigt dåligt behandlade i detta.
P: jasså?
A: ja jag och min man brukar ooofta ta bilen in till Gärdet och Östermalm, och ofta promenerar vi i Liljanskogen. och den här skatten kommer ju slå oooerhört hårt mot oss.
P: eh, ja.. men kan man inte tänka sig att t ex Liljanskogen är en sån plats som kanske kan bevaras till kommande generationer just för ATT man inför en trängselskatt?
A: ja JAG är då för miljön, det är jag verkligen!
P: ja...
A: jag menar bara att det borde finnas andra saker man kan göra för trafiken i stan.
P: vad tänker du då på t ex?
A: ja men tänk bara så mkt enkelriktat det är på Östermalm! man får ju åka flera kvarter åt olika håll med bilen för att ta sig ned till Strandvägen.
P: mm. så Agneta, du tar ofta bilen in till stan?
A: jaa, det gör jag! fast inte nu under försöket med trängselskatt förstås, då lämnade vi ju bilen ofta.
P: ja.. det var ju kanske det som var lite av meningen med hela försöket.. så, det går att åka kommunalt från Lidingö också?
A: ja, det gör det ju förstås. man kan ju åka till Ropsten. men då kostar det först tolv kronor att parkera vid Ropsten och sedan tjugo kronor att ta sig in till Östermalm. om jag istället tar bilen så kostar det ju bara tolv kronor att parkera inne på Östermalm. så jag förlorar ju på det!
P: fast, då tillkommer väl i så fall trängselskatten också?
A: ...
P: ...
A: ja.
P: ja..
-----
(Agneta heter egentligen något annat. men hon bor på Lidingö)

stor man - liten pall.

2006-10-02T08:28:00.000+02:00

jag var på Yasuragi igår. min kära fru hade vänligheten att bjuda mig på en heldags badande, skrubbande och fruktätande - allt iförd kimono och under andäktig tystnad.
för dig som inte varit på Yasuragi ännu vill jag å det varmaste rekommendera ett besök. dock vill jag också passa på att ge ett litet tips i all vänskaplighet.

låt mig det handlar om dettaständigt fascinerande tema kvinnligt vs. manligt.
det hör till hela proceduren att man börjar sitt besök med en s k badinfo, vilken görs i grupp. den går ut på att en andäktig och intill läskighetens rand seriös människa går igenom hur man ska tvaga sin kropp innan man går ut i badet. detta ska förstås göras enligt konstens alla regler och givetvis på japanskt vis. man får en liten träbytta och en liten träpall (och ja, redan där anar en reslig herre som jag oråd) som man ska använda sig av vid själva tvagningen. denna går för övrigt till så att man sitter på de mikrosmå pallarna i en lång rad tillsammans med andra nakna män (resp. kvinnor) och häller varmt vatten ut byttan över sin kropp och gnider sig med en liten handduk.
och det är alltså här de genusrelaterade diskrepanserna börjar göra sig påminda. för enligt vad jag hört gör kvinnorna detta exakt enligt det föreskrivna, medan männen (inklusive undertecnad) sitter lite pliktskyldigt på den lilla pallen en stund (och då mest anstränger sig för att se så manlig ut som möjligt) för att sedan rusa bort till de välkända duscharna för att tvätta sig på et gammalt hederligt sätt.
så, mitt råd i all sin ödmjukhet: vill du följa genusreglerna - bryt ej mot det ovanstående.

Johnny Cash räddade mig.

2006-09-26T08:13:00.000+02:00

med referens till mitt Karin Boye-inlägg nyligen vill jag berätta att jag i morse lyckades motverka mina hatkänslor inför att ta mig till jobbet på morgonen genom att göra en av de saker jag gillar allra bäst.
nämligen att göra världen till min egen musikvideo.
jag vet att du vet vad jag pratar om och jag vet att många av er sett de omisskännliga tecknen på denna nutida urbana företeelse. en företeelse som dessutom såhär i Ipod-eran blivit så mkt vanligare.
man ser det oftast på blicken. den där lätt beslöjade, nästan frånvarande blicken som sveper över omgivningen. man kan även upptäcka detta genom det mystiskt introverta leende som inte sällan den berörde går runt med. det där leendet som tycks skvallra om att vederbörande på något sätt är onåbar, att världen inte kan göra denne något illa så länge musiken fortsätter strömma in i öronen.
för min del var det Johnny Cash som gjorde det i morse. "when the man comes around" gav mig som alltid en känsla av en nära förestående världslig undergång i ett svavelosande kaos. nu kan det ju måhända tyckas märkligt att detta skulle vara så upplyftande, men sån är jag.

--------

jag undrar förresten vem som är tidernas bäste svenske låttextförfattare. förslag?

ibland har man fel.

2006-09-20T15:38:00.000+02:00

i morse, kl 9:00:
efter en långt, långt ifrån laglydig racerresa norrut i det fagra Uppland kliver jag in i den gymnastikhall där jag en halvtimme senare ska hålla en monolog om vikten att vara en god människa för 150 bygg- och målarstuderande gymnasieelever (ja, precis. 148 av dem killar), bara för att upptäcka att det inte finns något annat att sitta på än det gammalsvettstinkande golvet.
så där står jag en stund och med min 7-11-kopp kaffe och plirar i motljuset, väl medveten om att om en liten stund kommer den brölande hopen av hormonstinna, kepsbärande och inför detta säkerligen måttligt intresserade hannar att välla in. jag målar upp de mest otäcka, ovärdiga scenarion. hur jag kommer att tvingas söka skydd bakom tjockmattan när färgpenslar och mattskärarknivar viner genom luften mot mig.
det är då jag bestämmer mig. detta kommer att gå bra. detta-kommer-att-gå-bra. DETTA KOMMER ATT GÅ BRA. B-R-A.

och tänk.
i morse, kl 10:00:
jag sätter mig i bilen och backar ut från parkeringsplatsen vid gymnastikhallen, med ett larvigt leende på läpparna efter att i exakt 31 minuter ha stått framför en fullständigt, totalt och alldeles helt jävla fantastiskt andäktigt lyssnande skara unga män (och två unga kvinnor).

jag verkligen älskar när mina fördomar krossas.

------

för övrigt är Stewie i Family Guy fan ta mig det bästa som finns på tv just nu.

Karin Boye was full of shit.

2006-09-19T08:54:00.000+02:00

det jobbigaste på hela arbetsdagen är att ta sig till jobbet. oavsett vilka oöverstigliga arbetsuppgifter som kan tänkas vänta mig så är det vägen dit som får mig att seriöst överväga att snooza vidare varje morgon. jag skyller på min uppväxt. uppvuxen som jag är i en liten fjällby i Dalarna (där alla byns invånare utan några problem skulle rymmas i en normalstor stadsbuss) så har jag trots mina 10 år i den stora staden ännu inte vant mig vid trängseln, stanken av dåligt (för att inte säga o-) borstade tänder, fullpackade bussar och tunnelbanetåg som inte kommer.
den där halvtimmen är banne mig det värsta på hela dagen.

nu ska jag å andra sidan inte glorifiera min barndoms morgnar alltför mycket heller. för när allt kommer omkring så var det kanske inte en fullständigt harmonisk upplevelse att varje morgon i buss skumpa fram på en fem mil lång grusväg för att ta sig till skolan, dessutom med en vindögd kille som hette Jimmy bredvid sig som alltid kräktes åtminstone två ggr/resa.

ja ja. heja Brage.

10.81

2006-09-18T15:58:00.000+02:00

nej, jag tänkte faktiskt inte ägna dagens inlägg (det första på länge, jag vet, jag har varit fasligt upptagen på sistone) åt gårdagens val och dess kalla efterdyningar.
jag nöjer mig med att önska Herr Reinfeldtencreutzenstierna all lycka och hoppas dessutom att trötte Göran får det lugnt och skönt på sin herrgård framöver.

nej, jag tänkte faktiskt prata om bensinpriset.
för jag gick förbi Statoil vid Hammarby sjöstad igår och noterade därvid att bensinpriset nu är nere i 10.81. och det glädjer ju såklart en motorist som undertecknad. men sen slog det mig, hur illa det är ställt med världen. för tänk på saken. när läste du senast i tidningen om att bensinpriset slagit nytt bottenrekord? eller ens att det gått ned en krona eller 50 öre?
och när hörde du senast Richard Palm (för övrigt världens bästa nyhetsuppläsare) i Rapport meddela att ozonhålet över Antarktis minskat med 30%? och tänk efter, när såg du senast ett fördjupande reportage om hur israeliska och palestinska ungdomar arbetar tillsammans på Västbanken för att skapa förståelse och varaktig fred? och låt mig också fråga - har du någon gång räknat efter hur många artiklar i en vanlig nyhetstidning som skulle kunna sägas ha ett positivt, upplyftande budskap?

jag undrar... vad är det för värld vi skapat? och en ännu intressantare fråga: vad är det för värld vi får beskriven för oss? vad gör det med människor att vi ständigt matas med elände, misär, misslyckanden och hänsynslöshet?
skulle det (och nu är jag djärv, jag vet) möjligen, möööjligen kunna tänkas att denna ständiga, aldrig sinande ström av tråkigheter som vi i vår nyhetsiver vältrar oss i 24/7 påverkar människans hela väsen? att vi faktiskt blir de vi själva beskriver oss som?

i min fåfänga och alldeles fullständigt självpåtagna lilla mission att sätta mitt krokiga finger på det positiva i tillvaron vill jag därför avsluta med att berätta att surgubben som bor i mitt hus tycks ha fått ngn sorts lidnersk knäpp och numera hälsar på mig i trappen, igår dessutom med ett förvridet ansiktsuttryck som jag faktiskt uttydde som ett leende.

känsliga läsare varnas.

2006-08-27T19:35:00.000+02:00

jag såg just den där avskyvärda öl-reklamen på tv igen, den där med Patrik Isaksson och någon brud som sjunger med havet och klipporna i bakgrunden.
vissa saker i livet gör mig verkligen oförklarligt illamående.
som den reklamen t ex. jag kan inte se den utan att börja tänka på (inte fantisera, mind you!) om hur de två har sex. det är ngt golfaktigt, flotthyigt, oklanderligt parfymdoftande, präktigt, äckligt med dem. och som så ofta när jag stöter på såna människor så börjar jag tänka på när de har sex. jag skulle säkert kunna få en diagnos för det.
(för övrigt har jag inget avgörande emot Patrik Isaksson, han är säkert en rekorderlig karl)

dessutom har jag drabbats av Mammon. jag tänker bara på att köpa nya grejer hela tiden. som en bil t ex. jag är närmast besatt av tanken på att byta bil nu (detta trots att jag har en inte alltför gammal, alldeles felfri bil).
faktiskt besatt till den grad att jag går in på olika bilfabrikats hemsidor och "bygger min egen bil" för att se hur mkt det kan tänkas kosta med metalic-lack, tonade rutor, 10-ekrade alu-fälgar och en 3-liters motor.
jag vet inte varför jag gör detta, men det är säkert diagnosläge igen här.

avslutningsvis - jag har anledning att tro att min katt kan ha blivit sparkad så att två framtänder ramlat ur.
jag är ju som alla vet en synnerligen varm och människoälskande individ, men skulle det ändå inte var dödsstraff medelst långsamt upphängning i pungen för sånt..?

äntligen. Tony is back.

2006-08-23T09:43:00.000+02:00

äntligen. efter mer än ett år av billiga substitut och otåligt väntande på tålamodets rand är det nu till sist dags.
på söndag, kl 21.25 slår jag mig ned i soffan, kanske rentav med en liten påse lakrits för att riktigt fira av denna fullständigt galet efterlängtade stund.

för som jag väntat på att få se Paulie Walnuts underbart grånade tinningar.
som jag trånat efter Silvio Dantes härliga balanserande mellan skådespel och överspel.
som jag längtat efter Tonys flackande, mörka blick och plötsliga utfall i ostoppbart raseri.

sopranos. if you´re not in, you´re whacked.

jag var ett tjockt barn.

2006-08-12T13:39:00.000+02:00

idag blir det whisky på balkongen, i väntan på att Bajen ska förödmjuka Öis (ja, göteborgare, jag ogillar er alla).
jag minns förresten när jag spelade tung (i dubbel bemärkelse) center i pojkar 12, och när matchtröjorna var så små i storlekarna att min mamma fick göra en egen (av en vit t-shirt som hon ritade med tusch på) till mig. apropå förödmjukelse sådär...
jag tror min tjocknojja beror mkt på händelser som den.

men nu får det vara slut med utelämnanden - nu blir det Caol Ila!
forza Bajen!

vad är jag?

2006-08-06T19:24:00.000+02:00

idag åkte Lina och jag och badade. vi hade faktiskt nästan inget val med tanke på att någon någonstans bestämt att den här sommaren i Sthlm inte ska skilja sig nämnvärt från en dito i Aten. nå, väl liggande där på stranden (ja, jag var förstås blekast av alla, toppat av den där härliga linne-solbrännan som jag brukar se till att skaffa direkt varje sommar) började jag fundera på det här med identitet. eller identiteter snarare.
om jag skulle rada upp ett antal av de tillhörigheter jag själv har så kan nämnas:
jägare
svensk
dalmas
Springsteen-fan
sambo
kattägare
chef
xbox-freak
stockholmsbo
bajen-fan
gymnasielärare
akademiker
motionär
musikant
lång
vallon
europé
köttätare
samt,
hemmansägare

det spännande är förstås att rangordna dem. vad är jag, framförallt? (nu kanske du hade väntat dig att jag skulle göra denna rangordning här och nu men tyvärr, så kommer inte ske)
det enda jag kan säga är att det är slående hur ens identitetsbetoning skiftar med tanke på vad/var man gör/är t ex.
sittande på den där myren en stilla morgon i oktober tillsammans med min pappa på harjakt så är jag förmodligen framförallt jägare, lika mkt som den där israeliske soldaten som kastar sig ur ett flygplan för att singla ned över okänt hizbollah-land sannolikt i det ögonblicket är mer israel än vad han är älskare eller filateist.

just idag är jag för övrigt puzzelläggare, om du undrade.

fredag, denna guds gåva till människan.

2006-08-04T08:43:00.000+02:00

fredag.
fredag!
jag vaknade med en sån där svårdefinierad men ändå fantastisk känsla idag. det kan ha att göra med att jag ska dricka öl ikväll men jag hoppas inte det.
första veckan på jobbet efter semestern är snart avklarad och det gick banne mig mer smärtfritt än befarat.
ikväll ska jag gå och titta på min gode vän Johnnys föreställning på Kägelbanan. har du ännu inte köpt biljett så bör du å det snaraste löpa och göra så.
och efter det ska Lina och jag dinera ute (se referensen till öldrickande ovan). life is good.
jag drömde förresten banjodrömmen igen inatt. för den oinvigde kan jag berätta att den kommer i olika versioner men där den gemensamma nämnaren alltid är att jag är en hyllad banjovirtuos som dock olyckligtvis glömt alla mina färdigheter lagom tills min stora spelning. det brukar bli ovärdigt.

jag, Kent och Emelie.

2006-08-02T19:24:00.000+02:00

jag fantiserar om människor.
jag tycker om att fantisera om människor.
som i tunnelbanevagnen på väg hem från jobbet idag t ex. då fantiserade jag om mannen som satt mittemot mig. den där pressveckade medelåldersmannen som först pratade alldeles för högt och för länge i sin mobiltelefon och sedan låtsades läsa Newsweek fast jag alldeles bestämt såg att han bara använde tidningen som alibi för att kunna titta ned i urringningen på den blonda sextonåriga tjejen som satt bredvid mig.
jag fantiserade om henne också. jag fantiserade om dem båda faktiskt.
som t ex att tåget skulle spåra ur inne i tunneln, vagnen fatta eld och alla utom just vi tre skulle, sotiga och hostande, kravla oss ur ett fönster som jag krossat med hjälp av den mobilpratande mannens stålportfölj. att vi skulle klämma oss förbi mellan bergväggen och den brinnande vagnen och hitta en väg in i ett rum där vi kunde dra för en dörr och höra människor skrika sig till döds i eldinfernot där utanför.
jag fantiserade om hur dessa två omaka och dittills för mig fullständigt irrelevanta människor på fem minuter skulle bli de viktigaste människorna i världen, de enda två som överlevt det jag just varit med om och kanske också just de två som jag skulle få förlita mig på för min överlevnad. han skulle säkert visa sig heta Kent och hon Emelie.
hade inte tåget bromsat in vid Gullmarsplan (utan eldsvådor) och jag tvingats avbryta mitt dagdrömmande för att traska förbi 7-11 och köpa en liter fil på vägen hem så hade det inte funnits någon gräns för vad vår besynnerliga trio skulle kunnat råka ut för strapatser.

och jag blir fnissig när jag tänker på hur Kent ikväll vid middagen berättade för sin fru om den där obehaglige unge (nåja) mannen som satt mittemot honom på t-banan och stirrade med dimmig blick.

tillbaks till grottekvarnen.

2006-07-31T10:26:00.000+02:00

min sista tanke innan jag smällde igen dörren hemma i morse var att det kanske skulle bli lite för varmt med kavaj idag. samtidigt kändes det passande att prygla sig själv och riktigt understryka det faktum att semestern (läs:gå-omkring-i-linne-och-shorts-dagarna) var över för denna gång.
en snabb (korkat, jag vet) promenad senare slog jag mig ned i en tragiskt öde t-banevagn, med LP-skivor under armarna och en liten rännil av svett på varsin sida om polisongerna. i vagnen satt förutom jag en IT-gubbe och ett fyllo som på ngt sätt kändes som vinnaren där inne.
det är inte rätt att börja jobba innan juli ens är slut.
dessjutom tror jag att jag har fått en grillmage. jävla elände.

pojkar, pojkar, pojkar.

2006-07-28T16:04:00.000+02:00

efter moget övervägande bestämdes det att det trots allt blir picknick vid Tanto. det här är ju ändå min sista fredagskväll på semestern så varför inte spendera den på en filt med goda vänner och några kalla öl, kanske rentav med en skrålande Plura någonstans i bakgrunden. det får mig förresten att minnas senast jag såg Eldkvarn på Tantogården. efter ett 15 minuters larmande (och nej, inte särskilt välljudande) outro på den senaste låten plockar Plura, till den alldeles galet överförfriskade och charmigt överåriga publikens vilda jubel, upp sin mobil ur bröstfickan och skrek: "tre missade samtal". jag tyckte det var oerhört roande just då men nu när jag skrev ned det så såg det ju skittrist ut. nåväl, jag följer min nya giv att inte sudda.

jag skulle förresten vilja ha en IK Brage-tshirt.
någon som har en till salu? Borlängebor, var är ni när man som mest behöver er?

det bombas.

2006-07-25T16:04:00.000+02:00

på en balkong i Årsta sitter jag med en kall öl och funderar på varför mina lilltånaglar alltid växer så snett. de formar någon sorts vassa kilar som alltid fastnar i strumporna och dessutom åsamkar granntån (ringtån?) oprovocerat lidande.
strax dessförinnan har jag bekymrat mig över att jag börjar bli tjock (vilket i vanlig ordning säkert inte alls är fallet, men ändå), vilket gav mig ett uns av tvekan innan jag öppnade ölen, men vad fan. här sitter jag nu.
det är faktiskt en god bit in mitt introverta deppande över det faktum att mina semester dagar nu kan räknas på en oförsiktig slöjdlärares fingrar som jag kommer att tänka på Mahmoud.
jag såg honom på tv i morse. Mahmoud irrar just nu omkring i den dammiga ruinhög som fram tills igår var hans hemkvarter, i jakt på sin fru och sina tre barn. han kommer förmodligen inte att hitta dem, åtminstone inte i det skick han säkert fortfarande hoppas på. Mahmoud tittade rätt in i en välkammad CNN-reporters kamera i morse med allt det missmod, det raseri och framförallt den oförståelse det krig han inte bett om skapat hos honom och hans folk.
Mahmoud kommer (ev.) att somna i en tältsäng inatt, då kanske som officiell änkling och barnlös.

jag sitter på en balkong i Årsta med en kall öl i näven och jag bestämmer mig för att inte klippa de där trilskande lilltånaglarna när allt kommer omkring. inte idag i alla fall.

en natt. två nätter.

2006-07-14T00:46:00.000+02:00

en natt.
och jag minns en övernattning vid en tjärn för 15 år sedan. hur myggen surrade på ett till slut suggestivt sätt mot tältduken. hur en storlom envetet gav natten liv. hur sovsäcken luktade sådär hemtrevligt unket som bara sovsäckar kan. hur vinden långsamt tog tag i fjällbjörkarna och hur där utkämpades en fåfäng kamp mellan sömnen och behovet av att hålla sig vaken för att vara alert mot eventuella björnattacker.
jag minns Tomas rödblårutiga flanellskjorta och jag minns Klas nervöst kluckande skratt när Stefan tog fram whiskeyflaskan han snott ur sin farsas barskåp.
jag minns en hektisk cykeltur genom den semimörka sommarnatten, skrålandet och skratten och lukten av tjuvrökt pipa som jag frenetiskt försökte vädra bort innan jag klev in hemma.
jag minns ambulansen som plötsligt körde förbi oss på grusvägen, för att senare stå parkerad på vår gård. jag minns min mammas barnsligt oroliga blick när min mormor bars in i ambulansen på bår. hur våra blickar möttes för vad som skulle bli en sista gång. jag minns smaken av mjölk och hembakta kanelbullar i köket klockan 3 på natten. jag minns vinjetten för sommarmorgon dagen därpå.

inatt hör jag bilar utanför mitt fönster. det lyser från fönstren i huset mittemot. lite längre bort stretar en ambulans tillbaka mot Södersjukhuset och lite närmare skrålar ett fyllo utanför mitt hus.
en natt.

stoiska takpannor.

2006-07-12T22:48:00.000+02:00

apropå skrivande förresten..

stoiska takpannor
livet vänder i skuggan av en sommarblixt
jag är någon som ser regnet skriva
spegelvända hemligheter på en fönsterruta
sömnen lägger sig, men efter ovädret
morgonen och hettan i symbios
juli i staden droppar ned på mig från stoiska takpannor
någonstans hörs ett plötsligt leende.
högt ovan staden delas ett skratt
gatorna vindlar därnere, inte olikt de drömmar
hon lärt mig att hitta
nästa oväder är svagare än oss

a writer writes, always.

2006-07-12T22:34:00.000+02:00

så gör jag det igen. skriver i en halv dag, bara för att någon gång framåt kvällningen börja läsa tillbaka och inse att det suger hästballe. eller så gör det inte det, jag vet varken ut eller in längre. denna förbannade självkritik, vad ska den vara bra för...
och det värsta är att jag i vanlig ordning raderar och för alltid gör mig av med det jag skrivit. jag måste verkligen sluta med det. alternativt lära mig hur man återskapar raderade dokument på disken.
nåja.

och en annan sak. det här med att jag sitter inne hela (soliga) dagar. är det så jävla illa egentligen? så fort jag nämner det för ngn så möts jag av klentrogna, närmast äcklade blickar, som vore jag en ljusskygg paria som sitter här i min egen smuts och förbannar mänskligheten.
jag menar, solen finns kvar den dag jag vill gå ut, right?
att jag sedan faktiskt ibland de facto står vid mitt fönster och muttrande följer med blicken de oräkneliga massor av inoljade, sommartrånande och soldyrkande människor som drar förbi - det kan jag i och för sig inte förneka.

jättestor båt.

2006-07-10T21:11:00.000+02:00

...och en bild till...
när vi spankulerade längs hamnen i Lübeck en kväll fick vi syn på en rätt stor båt. det visade sig vara Abramovitj (eller hur det nu kan tänkas stavas) yacht.
observera att det står en fucking HELIKOPTER längst fram ..

stridsvagnar.

2006-07-10T20:59:00.000+02:00

just ja, jag var ju i Tyskland förra veckan. tänkte bjuda på en bild därifrån.
det är är en tysk vägskylt. jag ber dig särskilt notera att det finns en speciell skylt för stridsvagnar. det är mitt Tyskland det.

nattbad slår sällan fel.

2006-07-10T20:32:00.000+02:00

igår - skön dag på landet med Lina, syster och Karl.
havsbad, kall dagens i solen, kubb (jävla skitspel det där, ingen kan någonsin reglerna och det tar banne mig aldrig slut), lite golfchippande, öl, grillning, flera dagens, solande, jägermeister och till sist nattbad.

idag - liten tendens till baksmälla, tillbaka i stan, zombiefilm, färdigrätt i micron, sjukt slö i soffan, simpsons, family guy och seinfeld x 2, sen natt, skrivande.

imorgon - träning, ev. picknick med Danjel, kanske zombiefilm igen, eller ngt helt annat. semester hursomhelst.

semestern hägrar...

2006-07-03T10:10:00.000+02:00

sista dagen innan semestern.
idag måste jag (jag vet att det inte finns några riktiga måsten men det här är måste vara ett undantag) anställa en person, gärna två. detta för att augusti överhuvudtaget ska gå ihop personalmässigt. det är ju onekligen en liten press.
men jag vaknade med en bra känsla i morse. jag tror det här är min dag.

igår var jag för övrigt på bröllop. i vanlig ordning var jag motvillig som ett litet tjurigt barn innan, bara för att upptäcka att det faktiskt var väldigt trevligt. att jag aldrig lär mig. fast jag hade nog väldig tur med bordsplaceringen tror jag. ett gäng synnerligen trevliga personer runt omkring mig. och det här med mitt jobb är ju faktiskt sällsynt tacksamt. omedelbart intresse liksom.
jag kan förresten inte låta bli att le åt den klassiska utvecklingen av en konversation om mitt jobb. det börjar med en rad komplimanger, leenden och uppmuntrande kommentarer kring att det är såå viktigt att jobba med den fråga jag jobbar med. efter det brukar det ta ungefär 5 minuter innan den första berättelsen kommer om ngn gammal klasskompis i 5:an som var utfryst eller ngn hemsk incident på gympan i 7:an när en lärare betedde sig illa.
men jag ska inte klaga. jag antar att man inte får lika mkt uppmärksamhet över sitt arbete som kassabiträde på Konsum.
och uppmärksamhet, mina vänner, det är banne mig det bästa jag vet!

katten kom hem.

2006-07-01T12:28:00.000+02:00

jaha, och så var han plötsligt bara där. kl 1 på natten, en liten jamning och så var han hemma. de är besynnerliga djur, katter. men jösses vad smal han är. jag skulle ge några hundringar för att få veta var han varit den senaste veckan.

han fattas mig.

2006-06-29T08:53:00.000+02:00

jag undrar var min katt är.
jag kommer att tänka på Johan Olsson. för er som händelsevis inte vet vem han är så är han en halvtaskig skidåkare som kämpar för en plats i landslaget varje år.
i vintras blev han ett stående skämt bland sportkrönikörer när han tackade nej till en världscuptävling eftersom hans hund hade dött några dagar tidigare.
vad lätt det är att göra narr av en sån mupp. att antingen skämta om hans blödiga hjärta eller kanske rentav förnärmas över att han tackar nej till att representera sitt land bara för att en sketen hund gått och dött.
men de senaste tre nätterna har jag vaknat varje timme och undrat var min katt är.
och tro mig, jag skulle definitivt tacka nej till en världscuptävling i helgen.

min katt drog.

2006-06-27T09:42:00.000+02:00

vaknade av regnet i morse. vilket förvisso kan vara nog så trivsamt. men min katt sprang bort igår och har tillbringat natten ute. det hade kanske inte varit så mkt att hetsa upp sig för om det inte vore för det faktum att den förra katten gjorde samma sak för ett år sedan. han kom aldrig tillbaka. så idag är jag lite orolig.
sen på t-banan satt jag och tänkte på bruce springsteen. jag undrar hur hans liv är egentligen. säkert cool hela tiden. jag måste nästan leta reda på en bild på honom nu. det kanske muntrar upp.
sådär.

säg såhär...

2006-06-26T17:03:00.000+02:00

som den uppmärksamme kanske noterat så har jag slutat nämna vm.
det beror på att jag tycker fotbolls-vm är ett jävla skitevenemang som borde läggas ned bums.

snabbköpskassörskan...

2006-06-25T19:25:00.000+02:00

det är som hon som sitter i kassan i mataffären där jag bor. vad har hon för liv egentligen. vissa dagar retar jag mig ngt oerhört på henne. hon är medelålders, hon har rökhosta, hon bräker med en sån där dialekt och ton som är reserverad för vintanterna på uteserveringen på ett hak vid Fruängens t-bana, hon slänger varorna så att man får chipssmulor vare sig man vill eller inte, hon är allmänt otrevlig och hon är dessutom så senfärdig att det alltid blir sexton meter kö vid hennes kassa.
jag har funderat ibland på vad det är med henne, vad det är som gör mig så irriterad och som skänker mig den där känslan av att vilja säga ngt förintande elakt till henne när jag lagt mina varor i kassen (ngt jag såklart aldrig gör, hur skulle det se ut).
dessutom har hon aldrig ngn namnskylt på sig vilket ger mig ett enormt huvudbry när det gäller att bestämma vad hon egentligen heter.
ibland heter hon Kerstin (för skolkuratoraktigt dock). andra dagar är hon en Inger (jag föreställer mig att Ingers har en grav överrepresentation vid uteserveringarna längs förorternas kvarterskrogar). ytterligare andra dagar är hon kanske en Hildur (för snofsigt), en Maj-Lis (för mjukisaktigt) eller kanske en Agneta (vilket emellertid tyvärr är för alltid associerat med en snygg tandläkare).
så, en söndag som denna så vänder alltihop.
väl framme vid kassan, efter att på en halvtimme i sniglande fart avverkat de sexton metrarna, så föser jag ned mina mjölklitrar, äggkartonger och fruktpåsar.
då ser jag den. vit, skinande ren och närmast självlysande. namnskylten.
Ulla-Britt.
som min mamma. min MAMMA sitter i kassan! och som av en ödets mest outgrundliga nycker så ler mamm, förlåt, Ulla-Britt idag. åt mig. till mig. jag kan höra hennes ord i öronen fortfarande. "efter dig ska jag kila hem och dricka ett glas vin på balkongen, fy faan (bräkande) vad gött".

jag går från affären med ett leende på läpparna jag också.
Ulla-Britt, min snabbköpskassörska.

"jag ska ALDRIG mer..."

2006-06-25T12:39:00.000+02:00

en av de i särklass värsta känslorna:
man vaknar, kanske kl 6:40, varm, svettig, kvalmig, med huvudvärk, illamående, alkoholsmaken i munnen, allmäntillståndet (som det känns iaf) blott en hårsmån från nolläge.

glad midsommar så att säga.

kikki d.

2006-06-22T21:25:00.000+02:00

stekte förresten kikki danielsson all den där falukorven som hon tröståt i smyg på behandlingshemmet? nej, det kan hon ju inte gärna ha gjort. och då kommer min nästa fråga som ett brev på posten.
skar hon med en liten kniv, eller åt hon helt sonika bit för bit direkt från korven, så att säga.
jag vet egentligen inte vad som är mest bisarrt här. synen av det senare eller det faktum att jag sitter här, kvällen innan midsommarafton, mind you, och tänker på detta.

nya pjuck + en konstig typ.

2006-06-22T21:04:00.000+02:00

idag på lunchen köpte jag nya skor. de ser ut sådär. ------------------------------------->
jag har ngn sorts tvångshandling som gör att jag alltid måste sätta på mig de plagg/skor jag köper omedelbart. vilket fick till följd att jag fann mig själv stå utan skor på en sunkig, alkis-pundar-kanyl-aktig offentlig toalett, allt för att kunna svida om till mina nya blåa skor.

och låt mig också dela med mig av en obehaglig grej.
jag hade en anställningsintervju för ett tag sedan. och på frågan från mig om den här killens svaga sidor så händer följande. han tittar på mig en lång stund, skenbart funderande. sen säger han: "nää, jag skulle säga att jag är komplett."
han fick inte jobbet.

midsommar.

2006-06-22T09:34:00.000+02:00

imorgon midsommarafton.

Värmdö. dans runt stången. middag. öl. nubbe. lekar. nubbe igen. regnskurar. nattpromenad till viken. öl. skrikande, fulla människor på håll.
en svensk kliché. fast rätt trevligt ändå.
nubbe.

fool me once...

2006-06-16T09:47:00.000+02:00

jag läser Clintons memoarer.
och nyss såg jag al gore sitta i soffan hos jay leno.
och det slår mig vilket fruktansvärt nedköp usa (läs:världen) gjort de senaste 6 åren.
clintons kvinnoaffärer i all ära, och må så vara att gore inte direkt har den mest självlysande karisman i världshistorien.
men de är iaf riktiga människor. de tittar in i kameran och man ser att ngn är hemma.
george w bush.
jag blir rädd för honom. rädd för den väljarkår som väljer fram honom (hm, är jag lika von oben som karolina ramqvist när hon dömer ut alla lundells fans nu?).
rädd för att vi precis just nu, idag, lever i en tid när det skapas en annan värld, en ny mentalitet, en ny rädsla och en ny distans mellan människor.
är du inte med oss så är du mot oss.

öl och pizza.

2006-06-15T15:28:00.000+02:00

jag har slutat dricka öl. from nu ska jag bara dricka vin. och sprit förstås. det är gott. man blir tjock av öl.
fast jag vet inte förresten. det såg så definitivt ut sådär i skrift. jag kanske kan dricka öl ibland.
men pizza ska jag sluta äta. nästan helt.

gubbkräkstisdag.

2006-06-13T10:13:00.000+02:00

jodå, absolut. det är jättehärligt att sommaren har kommit och allt det där.
men.
jag är svettig innan jag ens kommit till t-banan på morgonen. det känns inte ok.
dessutom luktade gubben bredvid mig i t-banevagnen så mkt kräks att jag nu har en härlig odörblandning av svett och gubbkräks över mig. och jag som ska ha ett viktigt möte om en timme.
gnälltisdag.

jag blev omtyckt.

2006-06-12T13:42:00.000+02:00

ha!
stående ovationer (nästan).
är det inte märkligt vad uppskattning kan göra med människan ändå.
den där bubblande, varma känslan när man helst av allt har lust att hoppa jämfota som en pingvin och klappa händerna. och ändå gör jag alltid samma sak. ngn sorts introvert, förmodligen till uttrycket närmast plågat leende och ett frammumlat "tack" är allt jag lyckas prestera. nästa gång ska jag fan hoppa jämfota. tror jag.

samma galet varma sol idag för övrigt. kanske ska lägga mig och pressa på balkongen igen senare. jag liksom upptäckte solandets förtjänster igår. jag brukar annars mest ligga och lyssna på mina tankar utan att få ngn som helst ro.

i´ve got cats.

2006-06-11T18:46:00.000+02:00

jag håller ju förresten på att lära mig detta med att posta bilder.

so i give you...svea and sixten.

idag kom sommaren.

2006-06-11T18:33:00.000+02:00

jag har suttit på balkongen idag. sommar, banne mig. lite bakis dock så jag kunde inte fullt ut njuta av det hela. att det finns ett fenomen som baksmälla är det närmaste jag någonsin kommer att bli religiös. det måste banne mig vara ett guds straff.
efter för mkt lust kommer olust, som min vän Danjel lakoniskt brukar anmärka.
jag hade hursomhelst bar överkropp, i ett fåfängt försök att inte få den där linne-solbrännan som jag alltid lyckas skaffa mig det första som händer varje sommar.

jag kommer aldrig ihåg vad en svåger är. men jag tror att min systers kille och jag är svågrar. i så fall påstog min svåger igår att hans bästa feature är att han närsomhelst kan skaka fram en liten lustig dans. man måste ju gilla en sån kille.
jag har dessutom sett bevis på att det finns fog för hans ord. hans kropp kan verkligen röra sig på ett jätteroligt sätt. han finns dessutom på bild (om än i ngt photoshopifierad version) i min polare Johnnys blog. (svågern är mannen med det sjukt långa avståndet mellan ögonen på mingus-bilden)
kolla in den blogen förresten, den är rackarns bra.
http://nyaga-nyaga.blogspot.com

och imorgon är det måndag igen. huh.
4 timmars föreläsning för 150 lärare som säkerligen mentalt gått på sommarlov. jippie.

tröttsamt.

2006-06-11T10:22:00.000+02:00

0-0.
0-0..!?

en morgon i dortmund.

2006-06-10T08:52:00.000+02:00

jaha, idag gäller det då. fotbolls-vm. sverige-trinidad/tobago. (cool med ett slash i sitt nationsnamn förresten).
jag ska såklart göra min nationella plikt och kolla in matchen men just nu undrar jag mest över teddy lucic. är han sådär lös i magen just nu, sådär så att han måste gå på toaletten ungefär en gång i timmen, och måste han efter att ha (hoppas jag) tvättat händerna stå och fokuserat söka sin egen blick i spegeln och upprepa sitt teddy-du-är-bra-mantra?
eller freddie. ligger han kvar en stund i den stora tyska kvalitetshotellsängen nu på morgonen och beundrar sexpacket på magen, obekymrad om det faktum att han ska bära en hel nation på sina axlar ikväll? eller blir det till att andas i en pappåse där också framåt eftermiddagen när matchen smyger närmare?
och hur är det förresten på lasse lagerbäcks rum såhär en morgon i dortmund?
skulle det kunna vara så att han just nu ligger bredbent på den redan bäddade sängen (jag tror lasse bäddar själv även på hotell) med blicken i taket och undrar över inte om utan NÄR världen ska inse att han är en bluff, en liten fotbollsintresserad, tuggummituggande pojke i en för stor träningsoverall?

hursomhelst, jag tippar 3-1 till sverige.

de blev krokodiler.

2006-06-08T17:38:00.000+02:00

idag var jag på konferens.
uppdukade smörgåsar, kaffe och ramlösa prydligt uppställda med ett uppochnedvänt glas bredvid varje flaska.
hela dagen satt vi, banne mig. jag var alert nästan hela förmiddagen. och sen, ngn gång strax innan halv-tre fikat, kom jag på mig själv med att sitta och fundera på hur mina kära konferensdeltagare skulle se ut om de vore krokodiler. hur är det där med krokodiler förresten.. stämmer det att de drar ned sitt byte till botten och rullar runt med det där tills det dör?
jag ska nog ta reda på det.

jag saknar projekten

2006-06-07T18:41:00.000+02:00

jag saknar det seriöst oseriösa. projekten. sånt som Reidar höll på med.
Reidar var 50+ och hade massa 50+ kompisar (gubbar, eller, som den nyblivne 30åringen kanske borde säga, lite mognare män).
en gång bestämda sig Reidar och hans gubbkompisar för att rangordna de 50 mest betydande historiska händelserna. äh vaddå, skitlätt kanske någon tycker. meningslöst, kanske någon annan tycker.
genialt tycker jag. (och det säger jag inte baara för att jag är intill nördighetens rand intresserad av historia)
för tänk efter en stund. det är ingen lätt rangordning att göra. den tar tid. och slänger du sen in en smula prestige och jag-vet-mest-om-historia-mentalitet i det hela så har du...ett projekt.
jag tror att Reidar och gubbkompisarna höll på i ett halvår, med diverse träffar hemma hos Reidar eller ngn av gubbkompisarna, där man undr livliga diskussioner till slut enades om en all time top 50.
eller som den gången när Reidar och en av gubbkompisarna (låt oss för berättelsens skull kalla honom Gösta) gjorde om Sverige till ett skalenligt solsystem, där Stockholm representerade solen och där de sedan prickade in (med proportionerligt rätt avstånd) de olika planeterna på Sverigekartan. och sen kom det bästa. då satte de sig i Reidars bil (säkert en SAAB) och körde till de olika platserna i landet. i den motsvarande hastighet som ljuset skulle tagit på sig för att komma till den platsen.
fast det här sista var nog mer sjukt egentligen.
men ändå.

mail, och en tant som föll.

2006-06-07T14:52:00.000+02:00

jag är borta en dag. en enda dags frånvaro och en röd dag, och vad möter mig i min mailbox?
190 mail.
för dig som inte får så många mail så kanske den siffran är lite svår att ta in. ja vem vet, du kanske rentav avundas mig och tänker att denna mailskörd måste vara ngn sorts mått på popularitet och därmed en egoboost, en hjälp för mig att göra min dag meningsfull och mina steg lättare på min väg till jobbet imorgon?
fel. jättefel.
190 mail suger. i synnerhet när man betänker att bakom vart och ett av dem döljer sig ett imperativ, en uppmaning, en förhoppning eller kanske t o m ett krav om att jag ska höra av mig. jag vill inte höra av mig. jag vill bara låta mitt pekfinger landa på delete-knappen om och om igen, 190 ggr, tills min maillåda är lika tom som min blick kommer vara om jag ger mig i kast med att besvara denna hopplösa ocean av förfrågningar, synpunkter och idéer.

jag låter gnällig idag, jag hör det.

en ljuspunkt är dock att jag såg en tant ramla på lunchen idag. jag tror inte hon slog sig så fördöm mig inte. det såg riktigt kul ut annars. hon ramlade på sidan sådär, och liksom satte sig på sin väska. jag satt bra till vid fönstret på en restaurang och åt carbonara samtidigt. med parmesan.

dag 1, fortfarande.

2006-06-06T12:41:00.000+02:00

idag tänker jag lite på skuld och skam. är det inte rätt ironiskt ändå, för att inte säga sorgligt, att vi traskar runt på denna jorderund var och en, ständigt vaksamma på oss själva och inte minst vad andra ska tycka om oss och det vi gör.
det var en man i huset där jag bor som satte fart på mina tankar kring detta i förmiddags. han har skägg, kulmage, keps och en alltid lika bister uppsyn. han är en Vän Av Ordning. du vet vem jag menar, jag tror han bor i ditt hus också.
han har hursomhelst lyckats med konststycket att ge mig en näranog alltid närvarande känsla av att inte räcka till eller att vara en slacker, en smitare, en slö jävel.
för jag krattar inte särskilt ofta på de gemensamma städdagarna.
jag skottar inte särskilt mycket snö om vintrarna.
jag bevistar sällan de säkert fantastiskt spännande årsstämmorna i bostadsrättsföreningen.
och nej, jag är faktiskt inte heller med särskilt ofta när granen i entrén tänds (och alla är glöggfryntliga och önskar varandra god jul och för ett ögonblick tränger bort alla svordomar över undermålig städning i tvättstugan, högljutt sex, skrikiga ungar i trappen etc.)

och vore inte det för min skäggige vän av ordning så skulle jag ändå kunna hantera detta. men det är hans stickande blick under kepsen. det är hans bekymrade rynka mellan ögonbrynen och hans ovillighet att hålla upp entrédörren när han ser att jag kommer som får mig att känna...ja, skuld.

så hur löser jag detta kanske du undrar?
jag tröstar mig med att om jag stirrar med tillräckligt mkt avsmak på hans spända kalaskula under t-tröjan så kanske jag kan få honom att känna sig fet, misslyckad och...ja, skamsen.

dag 1

2006-06-06T11:54:00.000+02:00

jag hade planer på att inleda med ett sprakande, fullständigt omtumlande första inlägg.
men sen tog snabbkaffet slut, det är röd dag och jag inser att jag måste sätta på mig jackan och gå framåtlutad i blåsten till 7-11 för att köpa en burk kaffe för bortåt hundralappen.
för, när allt kommer omkring, ingen vettig människa skriver utan att ha en kopp kaffe vid sin sida.
men välkommen.