mail, och en tant som föll.

jag är borta en dag. en enda dags frånvaro och en röd dag, och vad möter mig i min mailbox?
190 mail.
för dig som inte får så många mail så kanske den siffran är lite svår att ta in. ja vem vet, du kanske rentav avundas mig och tänker att denna mailskörd måste vara ngn sorts mått på popularitet och därmed en egoboost, en hjälp för mig att göra min dag meningsfull och mina steg lättare på min väg till jobbet imorgon?
fel. jättefel.
190 mail suger. i synnerhet när man betänker att bakom vart och ett av dem döljer sig ett imperativ, en uppmaning, en förhoppning eller kanske t o m ett krav om att jag ska höra av mig. jag vill inte höra av mig. jag vill bara låta mitt pekfinger landa på delete-knappen om och om igen, 190 ggr, tills min maillåda är lika tom som min blick kommer vara om jag ger mig i kast med att besvara denna hopplösa ocean av förfrågningar, synpunkter och idéer.

jag låter gnällig idag, jag hör det.

en ljuspunkt är dock att jag såg en tant ramla på lunchen idag. jag tror inte hon slog sig så fördöm mig inte. det såg riktigt kul ut annars. hon ramlade på sidan sådär, och liksom satte sig på sin väska. jag satt bra till vid fönstret på en restaurang och åt carbonara samtidigt. med parmesan.