en natt. två nätter.

en natt.
och jag minns en övernattning vid en tjärn för 15 år sedan. hur myggen surrade på ett till slut suggestivt sätt mot tältduken. hur en storlom envetet gav natten liv. hur sovsäcken luktade sådär hemtrevligt unket som bara sovsäckar kan. hur vinden långsamt tog tag i fjällbjörkarna och hur där utkämpades en fåfäng kamp mellan sömnen och behovet av att hålla sig vaken för att vara alert mot eventuella björnattacker.
jag minns Tomas rödblårutiga flanellskjorta och jag minns Klas nervöst kluckande skratt när Stefan tog fram whiskeyflaskan han snott ur sin farsas barskåp.
jag minns en hektisk cykeltur genom den semimörka sommarnatten, skrålandet och skratten och lukten av tjuvrökt pipa som jag frenetiskt försökte vädra bort innan jag klev in hemma.
jag minns ambulansen som plötsligt körde förbi oss på grusvägen, för att senare stå parkerad på vår gård. jag minns min mammas barnsligt oroliga blick när min mormor bars in i ambulansen på bår. hur våra blickar möttes för vad som skulle bli en sista gång. jag minns smaken av mjölk och hembakta kanelbullar i köket klockan 3 på natten. jag minns vinjetten för sommarmorgon dagen därpå.

inatt hör jag bilar utanför mitt fönster. det lyser från fönstren i huset mittemot. lite längre bort stretar en ambulans tillbaka mot Södersjukhuset och lite närmare skrålar ett fyllo utanför mitt hus.
en natt.