fool me once...

jag läser Clintons memoarer.
och nyss såg jag al gore sitta i soffan hos jay leno.
och det slår mig vilket fruktansvärt nedköp usa (läs:världen) gjort de senaste 6 åren.
clintons kvinnoaffärer i all ära, och må så vara att gore inte direkt har den mest självlysande karisman i världshistorien.
men de är iaf riktiga människor. de tittar in i kameran och man ser att ngn är hemma.
george w bush.
jag blir rädd för honom. rädd för den väljarkår som väljer fram honom (hm, är jag lika von oben som karolina ramqvist när hon dömer ut alla lundells fans nu?).
rädd för att vi precis just nu, idag, lever i en tid när det skapas en annan värld, en ny mentalitet, en ny rädsla och en ny distans mellan människor.
är du inte med oss så är du mot oss.