äntligen. Tony is back.

äntligen. efter mer än ett år av billiga substitut och otåligt väntande på tålamodets rand är det nu till sist dags.
på söndag, kl 21.25 slår jag mig ned i soffan, kanske rentav med en liten påse lakrits för att riktigt fira av denna fullständigt galet efterlängtade stund.

för som jag väntat på att få se Paulie Walnuts underbart grånade tinningar.
som jag trånat efter Silvio Dantes härliga balanserande mellan skådespel och överspel.
som jag längtat efter Tonys flackande, mörka blick och plötsliga utfall i ostoppbart raseri.

sopranos. if you´re not in, you´re whacked.