10.81

nej, jag tänkte faktiskt inte ägna dagens inlägg (det första på länge, jag vet, jag har varit fasligt upptagen på sistone) åt gårdagens val och dess kalla efterdyningar.
jag nöjer mig med att önska Herr Reinfeldtencreutzenstierna all lycka och hoppas dessutom att trötte Göran får det lugnt och skönt på sin herrgård framöver.

nej, jag tänkte faktiskt prata om bensinpriset.
för jag gick förbi Statoil vid Hammarby sjöstad igår och noterade därvid att bensinpriset nu är nere i 10.81. och det glädjer ju såklart en motorist som undertecknad. men sen slog det mig, hur illa det är ställt med världen. för tänk på saken. när läste du senast i tidningen om att bensinpriset slagit nytt bottenrekord? eller ens att det gått ned en krona eller 50 öre?
och när hörde du senast Richard Palm (för övrigt världens bästa nyhetsuppläsare) i Rapport meddela att ozonhålet över Antarktis minskat med 30%? och tänk efter, när såg du senast ett fördjupande reportage om hur israeliska och palestinska ungdomar arbetar tillsammans på Västbanken för att skapa förståelse och varaktig fred? och låt mig också fråga - har du någon gång räknat efter hur många artiklar i en vanlig nyhetstidning som skulle kunna sägas ha ett positivt, upplyftande budskap?

jag undrar... vad är det för värld vi skapat? och en ännu intressantare fråga: vad är det för värld vi får beskriven för oss? vad gör det med människor att vi ständigt matas med elände, misär, misslyckanden och hänsynslöshet?
skulle det (och nu är jag djärv, jag vet) möjligen, möööjligen kunna tänkas att denna ständiga, aldrig sinande ström av tråkigheter som vi i vår nyhetsiver vältrar oss i 24/7 påverkar människans hela väsen? att vi faktiskt blir de vi själva beskriver oss som?

i min fåfänga och alldeles fullständigt självpåtagna lilla mission att sätta mitt krokiga finger på det positiva i tillvaron vill jag därför avsluta med att berätta att surgubben som bor i mitt hus tycks ha fått ngn sorts lidnersk knäpp och numera hälsar på mig i trappen, igår dessutom med ett förvridet ansiktsuttryck som jag faktiskt uttydde som ett leende.