ibland har man fel.
i morse, kl 9:00:
efter en långt, långt ifrån laglydig racerresa norrut i det fagra Uppland kliver jag in i den gymnastikhall där jag en halvtimme senare ska hålla en monolog om vikten att vara en god människa för 150 bygg- och målarstuderande gymnasieelever (ja, precis. 148 av dem killar), bara för att upptäcka att det inte finns något annat att sitta på än det gammalsvettstinkande golvet.
så där står jag en stund och med min 7-11-kopp kaffe och plirar i motljuset, väl medveten om att om en liten stund kommer den brölande hopen av hormonstinna, kepsbärande och inför detta säkerligen måttligt intresserade hannar att välla in. jag målar upp de mest otäcka, ovärdiga scenarion. hur jag kommer att tvingas söka skydd bakom tjockmattan när färgpenslar och mattskärarknivar viner genom luften mot mig.
det är då jag bestämmer mig. detta kommer att gå bra. detta-kommer-att-gå-bra. DETTA KOMMER ATT GÅ BRA. B-R-A.
och tänk.
i morse, kl 10:00:
jag sätter mig i bilen och backar ut från parkeringsplatsen vid gymnastikhallen, med ett larvigt leende på läpparna efter att i exakt 31 minuter ha stått framför en fullständigt, totalt och alldeles helt jävla fantastiskt andäktigt lyssnande skara unga män (och två unga kvinnor).
jag verkligen älskar när mina fördomar krossas.
------
för övrigt är Stewie i Family Guy fan ta mig det bästa som finns på tv just nu.
efter en långt, långt ifrån laglydig racerresa norrut i det fagra Uppland kliver jag in i den gymnastikhall där jag en halvtimme senare ska hålla en monolog om vikten att vara en god människa för 150 bygg- och målarstuderande gymnasieelever (ja, precis. 148 av dem killar), bara för att upptäcka att det inte finns något annat att sitta på än det gammalsvettstinkande golvet.
så där står jag en stund och med min 7-11-kopp kaffe och plirar i motljuset, väl medveten om att om en liten stund kommer den brölande hopen av hormonstinna, kepsbärande och inför detta säkerligen måttligt intresserade hannar att välla in. jag målar upp de mest otäcka, ovärdiga scenarion. hur jag kommer att tvingas söka skydd bakom tjockmattan när färgpenslar och mattskärarknivar viner genom luften mot mig.
det är då jag bestämmer mig. detta kommer att gå bra. detta-kommer-att-gå-bra. DETTA KOMMER ATT GÅ BRA. B-R-A.
och tänk.
i morse, kl 10:00:
jag sätter mig i bilen och backar ut från parkeringsplatsen vid gymnastikhallen, med ett larvigt leende på läpparna efter att i exakt 31 minuter ha stått framför en fullständigt, totalt och alldeles helt jävla fantastiskt andäktigt lyssnande skara unga män (och två unga kvinnor).
jag verkligen älskar när mina fördomar krossas.
------
för övrigt är Stewie i Family Guy fan ta mig det bästa som finns på tv just nu.
posted by Chester at 3:38 em
7 Comments:
He he, jag vet PRECIS hur det där är.
Själv sitter jag trött som ett as på kontoret och ska snart till bromma för att flyga till umeå och hora på donken hela helgen.
Härrrrligt
skönt att man kan erkänna att man har fel.... ;-) härligt med fördomar som raseras... annars är ju inte fördomar ngt positivt...
Johnny:
hora på donken, det måste tammefan vara ett uttryck som Horace skulle smälta inför.
bara n:
du skulle bara veta hur mkt fördomar jag släpar omkring på.. ojojoj.
Hora på donken? Är det att arbeta helg på McDonalds? Eller att sälja sin kropp för en dunk HB?
anonym:
jag vidarebefordrar med glädje den frågan till nyaga. (och ser med förtjusning fram emot svaret)
Att hora på donken är att sälja sin själ på Mcdonalds till lägst bjudande.
Det är ganska upplyftande.
prova själv!
mycket fördomar?? ...vad kan vi mer slå hål på då? ;-)
Skicka en kommentar
<< Home