som flugan till skiten.

igår avslutade jag arbetsveckan med att dricka några öl med Johnny och Jonna på det fabulösa etablisemanget Vasas. det är ett sånt där härligt klassigt ställe där man inte ska bli förvånad om det vi bordet bredvid sitter en ensam man i illasittande och luggsliten kavaj och dricker öl på öl på öl. och nu kanske inte det vore helt uppåt väggarna besynnerligt om det inte vore för att han bredvid sig i soffan hade en pappkasse breddfull med apelsiner.
och skulle man, låt så motvilligt, släppa apelsinmannen med blicken så finner man tre bord bort två medelålders, illa Hennafärgade damer iförda i stort sett identiska, urtvättade leopardlinnen med av flera skäl på tok för djup urringning.
och givetvis har dessa damer den där så arketypiska rösten som alkade kvinnor i storstan får. det där bräkande, hesa och inte sällan södertuggifierade sättet att prata.
Vasas är dessutom ett sånt där ställe där ölen, den vansinnigt billiga och vattniga ölen, får en att efter ungefär en timme överge det instinktiva beslut man tog när man kom in i lokalen, om att inte för sitt liv beställa in något att äta från det säkert inte alldeles fkläckfria köket.
men sen, efter x antal vattniga men likväl berusande öl så sitter man där med en plankstek framför sig, bara för att upptäcka att plankan och den blonderade polskan som bar in maten dessutom ackompanjerades av en liten spännande svärm flugor.

men (och detta skriver jag inte enbart för att undvika en förtalsanmälan från kocken på Vasas om han nu till äventyrs skulle läsa dessa rader) - givetvis kommer jag att komma tillbaka.
det är ju det som är så märkligt med ställen som Vasas, Carmen, Pub Fridhem, Lion bar, Olivlunden etc.
man kommer alltid tillbaka.