jag är en sån som glor ibland.

nu var det fan tamme så länge sedan jag bloggade att jag sånär hade glämt bort såväl användarnamn som lösenord. (sen kom jag på dem, det är ju "111" resp. "222")

hursomhelst, ordet för dagen är ilska. jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt att vara ilsken. jag är ilsken idag. jag är mest ilsken på en kollega som alldeles uppenbart har ngt i sin person som ofelbart retar gallan kokande i mig. jag sätter en ära i att vara en hyfsat måttfull människa som inte i onödan låter sinnet rinna över, orden slippra iväg eller knytnävarna komma fram i dagen. men den mannen vet inte hur nära han är en knogmacka vissa dagar. och det mest fruktansvärt irriterande med hela situationen är att människan ifråga tycks fullständigt omedveten om sakers tillstånd. och det är här någonstans min ovanstående fråga gör sig påmind. är min ilska, så länge jag inte får det utlopp för den (ond bråd död eller iaf ngt liknande), meningslös och endast ämnad att göra mitt liv till ett helvete? eller mår jag långsiktigt bättre av att åtminstone inombords uttala de mest bestialiska eder om individen ifråga?
jag vet inte.

imorgon ska jag åka till Göteborg. vilket får mig att minnas en annan gång när jag åkte till Gbg och Lena Ph satt mittemot mig på tåget. jag tror att jag slog någon sorts trist rekord i den föga smickrande grenen att-titta-larvigt-på-en-människa-för-att-sedan-snabbt-slå-ned-blicken-så-fort-vederbörande-tittar-tillbaka.

stackars Lena klev förmodligen av tåget i Götet undrande vad det var för ett potentiellt stalker-slajmo som suttit mittemot henne i tre timmar.
varför gör man sådär? jag tycker ju inte ens:
a) att hon är snygg
b) att hon är en bra artist
c) om mig själv när jag beter mig sådär

jag halkar efter.

då var det dags för en liten turné igen då. Karlskrona och Kalmar denna gång. två städer jag aldrig besökt (bortsett från Kalmar som man väl susar förbi när man åker till Öland om jag inte är helt felunderrättad).
och som vanligt låter Johnny boy mig göra grovjobbet vilket innebär att jag kommer att sitta ensam i en bil i 5-6 timmar i eftermiddag. jag skulle velat ha ett bra blandband då (blandskiva menar jag). men det har jag inte. och vad värre är. hur tragiskt det än kan låta så har jag till min förfäran upptäckt att jag, för att använda den gode george Costanzas ord, är out of the loop. iaf när det gäller musik. jag måste slutligen inse att jag tappat greppet. jag har inte den minsta koll på vad som är hippt. (eller vilka ord man ska använda för att beskriva det som är...hippt)
det är, kära vänner, numera på den sorgliga, sorgliga nivån att jag försöker tjuvsnegla på displayen varje gång det sittern en sån där ungdom med ipod bredvid mig i t-banan. jag har även lekt med tanken att helt sonika bryskt bända ipoden ur händerna på personen ifråga för att ta mig en närmare titt på vad det är för musik som gäller. men jag är inte där. än.
och så blir jag lite skamsen också, när jag kommer på mig själv med att sitta och fnittra förtjust framför en dvd med en Bruce-konsert från -75. jag kan helt enkelt inte hjälpa att jag nästan bara går igån på gamla gubbar med polisonger och gitarr. borde jag söka mig vidare? vidga vyerna? you tell me.

gudars skymning vad jag ogillar djur i kläder förresten. varför gör man så mot en oskyldig varelse?